Kunskap som hjälper dig

Många barn kommer att känna igen sig i olika situationer i novellerna, och i övningarna får de möjlighet att reflektera kring viktiga frågor, både enskilt och tillsammans med andra. Vi vuxna behöver vara öppna och kunna ta emot funderingar och ibland oro, oavsett om det sker i anslutning till just det här arbetet eller om barnen vänder sig till dig senare och i ett annat sammanhang. I en del fall kommer vi att upptäcka att ett barn far illa på ett sätt som gör att vi behöver agera. Mer kunskap kring teman finns i handledningen till varje novell.

Psykisk (o)hälsa

Barns och ungdomars psykiska hälsa påverkas av en kombination av flera faktorer. Förutom familjen och andra nära relationer gäller det till exempel skolan och miljön där man växer upp. Skolrelaterade faktorer som påverkar den psykiska hälsan är skolprestationer, förekomst av mobbning och tillgången till stöd vid behov. Även fritiden och möjligheten till fritidsaktiviteter har betydelse. I Klasskompisar lyfts barns olika uppväxtvillkor och hur det påverkar hur de har det. Du som ledare kan lyfta perspektivet psykisk hälsa med din grupp utifrån klasskompisarna om du vill, även om det inte är ett uttalat tema i handledningen.

När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på olika sätt. Barnet kan till exempel vara arg, irriterad, få svårt att sova eller ha ont i magen eller huvudet.

Det är viktigt att det finns vuxna som lyssnar och ger stöd. Ibland behövs också stöd och hjälp från sjukvården eller kommunen. Vill du veta mer så finns det bra information om när ett barn mår psykiskt dåligt på 1177.se.

Samtal med barn

När vi tar upp ämnen som berör barn och unga kan det givetvis komma upp saker som någon behöver prata om mer enskilt. Ett barn som kanske inte verkat engagerad när man gjort övningar kan komma en vecka senare och säga ”Jo, du… jag har tänkt på en grej”. Eller säger, när man råkar mötas utanför toaletten, ”Skulle vi kunna prata?”. Andra kanske stannar kvar lite efter att övningarna är slut och behöver få ett ”Hej, hur är det?” från dig för att börja prata. Om du har möjlighet är det bra att ha lite sådant utrymme efter att ni jobbat med det här materialet. Ibland kommer samtal spontant när man sätter på sig ytterkläderna eller när man bakar tillsammans. När ett barn väljer att öppna sig för oss ska vi se det som något värdefullt. Försök lyssna helhjärtat utan att tolka eller ha förutfattade föreställningar om vad samtalet kommer handla om. Tacka för förtroendet du fått. Försök att undvika fällan att tycka synd om. Att få ett ”Stackars dig” kan kännas förminskande. Medan ett ”Okej, det du säger låter tufft, berätta gärna mer” istället kan vara stärkande.

Det är lätt hänt att vi direkt börjar försöka lösa ett eventuellt problem, men det kan leda till att barnet inte känner sig lyssnat till utan som ett problem som ska lösas.

Ibland blir vi oroliga för det vi tror att någon ska berätta för oss. Ta det lugnt. Oftast är det inte akut. Du behöver inte veta vad du ska göra. Du behöver inte ha en lösning. De flesta barn som berättar en hemlighet vill avlasta sig och förväntar sig ingen lösning på en gång. Om situationen inte är akut, till exempel att ett barn är utsatt för våld, kan oro för ett barn ofta hanteras i lugn takt. Självklart kan känslan att vilja göra något NU finnas men till att börja med kan det räcka med att se och lyssna på barnet.

Försök att inte överföra din oro på barnet. I så fall kan barnet känna att hen behöver ta hand om dig och ta hänsyn till dina känslor.

Var transparent. Det är okej att säga att man inte vet eller att man behöver kolla upp något. Det är viktigt att du inte lovar något som du sedan inte kan hålla.

Berätta gärna för barnen när någon annan behöver involveras, till exempel om du tänker prata med en kollega, någon från elevhälsan eller ordföranden i föreningen. Berätta varför, till exempel att du behöver ett råd. Vill du prata med barnets vårdnadshavare, berätta för barnet att du tänker göra det. Likaså om du så småningom kommer att kontakta socialtjänsten. Känns det som att du hamnat i ett samtal du inte kan hantera kan du absolut hänvisa vidare till någon annan. Det bästa brukar vara att följa med barnet till den du tänker att hen ska vända sig till, som en brygga.

Bris har ett kort häfte som heter Handbok för samtal i skolan. Den är ett gott stöd även för dig som inte arbetar i skolan.

Oro för barn som far illa

Alla rekommenderas att anmäla misstankar om att barn far illa till kommunens socialtjänst. Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som möter barn och unga (skola, hälso- och sjukvård och tandvård till exempel) är skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Du behöver inte veta att något är ”fel” hemma eller varför ett barn mår dåligt för att göra en orosanmälan, socialtjänsten är ansvarig för att göra en utredning. Om du behöver råd kan du anonymt ringa till socialtjänsten och fråga: ”Om jag sett och hört det här, bör jag göra en orosanmälan?”.

Om barnet undrar vad socialtjänsten är och vad de kan hjälpa till med, kan ni tillsammans titta på hemsidan Koll på soc, som Socialstyrelsen tagit fram.

Du kan läsa mer om orosanmälan och hitta kontaktuppgifter till alla kommuner på socialstyrelsen.se